Hur många av er tänkte att igår var det 5 år sedan Tsunami kom och hälsade på.





Jag kommer nog ALDRIG glömma den dagen då jag trodde det var den sista dagen i  hela mitt liv.
Jag kommer nog ALDRIG glömma den dagen då vi alla satte oss i den där minibussen och flydde
och alla bad för sina liv.

Sen den 26 dec 2004 när vi fick tillgång till internet bytte jag mitt msn namn till

ﺕ

ѕтeνιєєє|| lev dagen som om den vore den sista !

För tråkigt nog vet du aldrig vilken dag du lämnar jorden. Jag kunde gjort det för 5 år sen, 17 jävla bast?!
Vad hade man upplevt tills dess?
Jag tackar Gud för att han hade andra planer för Mig min Familj och hela min Släkt!
Det är svårt att leva dagen som om den vore din sista men det är iaf något man borde ha i åtanke mer.

5 år sen alla kusiner från Sverige åkte till vårat hemland Sri Lanka för att fira Jul,Nyår och jag mest för att jag skulle fylla 18 :D Jag fyller den 6 Januari och det här hände tidigt den 26 Dec. Jag hatar att prata om det men
man får inte glömma bort alla dem som inte hade lika tur som oss och förlorade sina liv och familjer i den här naturkatastrofen.



Låter det här ljuset brinna för er..

En gammal text jag skrev som jag hittade på en community man använde på den tiden

” Dagen du lamnar allt.
Tis 28 dec 2004 16:12

Fest dagen innan , somnade pa soffan hos sara o alla. Far mess tidigt morronen efter. Jeff fragar om vi ska bada elle trana kom nu isf.
De e pa stranden ja pallar inte sa ja somnar om. Rickard kommer o sager han stod pa taket o sag vager komma som fan. huset framfor helt fullt me vatten. vi bor lite darifran. vi t’nkte inte sa mykke pat. ja gick ner skulle kaka. dem fr[ga o man ville ha te o sa. sen ja leker me mobilen. sen kommer rickards mamma hela panikslagen. ba vafan ere. ba hoppa in hoppa in. grater o ja vet inte vad. de kommer vattten ja skulle handla de kom fullt me vatten fr[n hotellet.
fattade ingenting ja tar mobilen . 24 pers alla i v[rt hus hoppas in i bilen . ja va fan barfota o allt. aboo folk springer, packat sina grejjer. barn tjuter fan massa djur o ja vet inte vad.
Att l’mna allt man har med sig bara sadar huset man bott i o allt fyfan vikken kanlsa att veta att man kan do vilken sekund som helst shiii har aldrig matt samre.

alla i bilen ber o ba vi kommer do o allt fan. folk tutar som fan . sma barn gr[ter pa gaterna . vi kor snabbt som fan visste inte ens vart vi skulle, sen vi kom till n[ns kusin. va dar k’kade kollade pa tv. herregud vattnet slukade hela st’der fan. synd om barn hemlosa o allt. de hander i fukking thailand men har dor de mest. sen ja grat som fan jeff de gick inte fa tag pa han fan o han bor pa stranden. sen han ringer aboo dem hade sprungit som fan vattnet hade kommit in pa rummet o allt.
vi kunde inte [ka tillbaka pa timmar.
nu bor vi hos min farbor. men de e bara 2 km fran stranden. vill fan hem nu. aventyr sa de r’kker for arhundraden.
1 ljus for alla som dott i min stad, o mitt lilla land. alla barn o dem som blivit hemlosa.

ja har ett hem o aka till. men fan tanker pa alla barn som inte kan hemlosa o shit.
vi va i kyrkan igar. aboooooooooooooo va folk de var fyfan. sen de kommer en bil me tval brod o s[nt. folk krigar for o fa tag pa det. 
ajusste galet synd. niroshen rickards kusse. han hj’lpte massa folk dar de hande. han sag n[tt i vattnet han tar upp de sa ar de ett ltiet barn fan. synd som fan.

vattnet som man ’lskade f;rvandlades till en fiende.

hela staden e mork. allt e st’ngt. finns inge o gora. o g[r inte kmoma hem. sa skare halla pa 2 veckor till. kuuul ! o nyar oxa va ska man gora. o bada i havet vem fan vagar gora det med. man lar ju hamna i thailand elle natt.

Nu vet man vilka som betyder natt. folk som messat o sa. respekt.

1 pa 1500 har hitills dott, o da raknar man hela befolkningen, tank dig alla pa stranden bara o rakna bort alla i mitten av landet, o de som blivit hemlosa o skadade, sa stor chans kunde det vara for mig yo


peace luve and understandning.

gud har ett mal for oss alla."

Låten som min kompis Anton gjorde på den tiden. Han är adopterad från Sri Lanka

Det är inte det vi läser,
utan det vi kommer ihåg,
som gör oss lärda.